Vad handlar det här med ekonomi om egentligen?

Ekonomi handlar om att hushålla med knappa resurser, säger man — och menar att det är klokt att inte göra av med allt värdefullt man har på en gång.

Man ska hushålla; göra av med lite i taget, så att det man har räcker länge; då är man ekonomisk.

Detta resonemang är ofta klokt, men inte alltid. De som till exempel har ett bestämt belopp som ska räcka hela semestern gör klokt i att inte köpa upp alla pengarna första dagen. Det är trevligt att ha pengar till glass och buss och annat i slutet av semestern också.

De som däremot har en stor påse syrliga karameller gör klokt i att äta upp alltihop på en gång. För vad händer med tänderna om man hushållar och går och suger på karameller vecka efter vecka? Ibland kan det vara lika ekonomiskt att se till så man får mer av de knappa resurserna, så att de inte blir så knappa längre.

Kanske kan man öka på semesterkassan genom att arbeta (fast då riskerar man att få kortare semester). Kanske kan man tjata sig till mer pengar från föräldrar eller andra (fast då riskerar man att den trevliga stämningen på semestern förstörs). Men att skaffa sig mer syrliga karameller, så att de räcker ännu längre är knappast ekonomiskt.

Ekonomi handlar alltså om två saker: hur man ska använda det man har och hur man ska skaffa sig mer. Men många gånger visar det sig att människor tycker särskilt mycket om sådant som de inte har så mycket av. 

Det är kul att få ett nytt spel, men vad händer om man kan köpa sig alla spel som finns? Det är kul att resa bort på semestern, men skulle det vara lika kul att resa jämt? Kanske tycker människor om att önska sig och drömma sig bort.

Det blir svårare för dem som har riktigt gott om pengar och genast kan köpa allt de vill ha. De får i stället önska sig sådant som inte kan köpas för pengar. 

Många människor tycker att man ska vara sparsam.

Man ska släcka lampor när man går ut, laga den trasiga stolen i stället för att köpa ny och helst stoppa strumporna när det går hål. "sparsamhet är en dygd", säger de.

Att vara snål år någonting annat. Då tänker man mest på sig själv och delar inte så gärna med sig till andra. Man kan vara snål mot sig själv också. Då går sparsamheten till överdrift, och man unnar sig alldeles för lite nytt eller roligt.